HEJ DÅ!

Nu får det va nog tänkte jag och skapade en ny blogg
Som inte härstammar från 2009 och innehåller alla fåniga ord jag nånsin skrivit
 
elsaunpeu.blogg.se
 
#fräscht. ses där! eller ja alltså, rent tekniskt kommer vi ju knappast ses men ah ni fattar. hej dååååååååå
 
 

Worst Case Scenario/ I Can't Stop

(Intro; orgel, trummor)

Snart är det April och jag kan det utantill
Hur våren sakta kommer, viskar ropar att den vill
Förstöra allt det smutsiga och gamla på min hud
Torka alla tårar och ta bort alla förbud
Om våren är man kär och om våren är man ny
Eller också är man vilsen och vill kanske bara fly
Och solen lyser när jag vaknar men i luften är det kallt
Tio grader minus mars och vadå är det här allt
Det finns väl något under isen, något mer än trötta dar
Trötta dar och matta nätter tills ingenting finns kvar
Och vad länge sen det var sedan jag verkligen ville vakna
Och vad länge sen det var sedan något annat än att sjunga fick mig att sakna
(Sjung med mig Markus jag är trött på att imponera
Bevisa showa-off försöka och fungera
Böja franska verb medan sorgerna blir flera)

 

Snart är det April och om jag sitter still
kan jag minnas exakt var jag stod för ett år sen, och om jag drömmer lite till
Minns jag varenda jävla vår som dragit förbi utanför mitt fönster
Hur de virvlat mellan springorna och bildat nya mönster
Och den här gången är första gången
Den här gången är första gången som jag funderat på att ge upp mitt liv och
den här gången är första gången som jag funderat på att ge upp mitt liv
Men det går ju inte
(Gitarrsolo ------ outro)

 


Celler

Alla ord är redan skrivna, hur skall jag kunna beskriva hur cellerna dansar på din nacke utan att det låter taget?

Alla Hjärtans Dag 2012 (en flashback)

Nej det är inte ett skrivfel, det är ett minne.
I minnet springer vi mellan vagnarna i pendeltåget, för vi ville inte vänta tills tåget stannade på t-centralen
Du hinner först och överraskar mig bakifrån, tar tag i mig och vi kysser varandra, och kanske ler någon av dem som tittar på
Jag minns inte vad jag hade på mig, men du hade iallafall den där ryggsäcken som jag inte tyckte om
och jag tänkte att jag skulle försöka få dig att börja använda en annan väska, men det gjorde detsamma ikväll (på alla hjärtanskvällen skall man inte tänka på väskor)
 
I minnet gick vi hand i hand genom Klara kyrkogård (över gräsmattan där vi skulle säga hejdå för sista gången fem månader senare) och längs hela Drottninggatan, pratade om gamla hus och sådan jag älskade dig för
Vi skulle till Gamla Stan, bland de krokiga husen skulle vi fira vår kärlek
Men först gick vi till slottet (eller var det efter?). Uppe vid slottstrappan stod vi och, och jag tyckte synd om vakten som stod där ensam i den vackra kvällen
Det var verkligen en vacker kväll, hela Stockholm glänste av snö, det var min första vinter i Stockholm, min första vinter med dig, min sista vinter med dig. Du kysste mig igen, och jag minns ännu dina läppar däruppe vid slottet, för hela stan höll ju andan inför våra andetag, och vi hade kunnat gifta oss med himlen den natten.
Jag tänkte att du var min soldat, och visste inte riktigt om jag gillade det än. Hade inte funnit mig tillrätta, ändå kändes det som om jag känt dig hela livet, alltid haft dina mandelformade ögon så nära mina, och krupit in under din jacka för att ta skydd undan de kalla vintervindarna
 
I minnet var det en kall kväll, och vi gick vidare till ett kafé. Åt kakor jag inte minns smaken av, pratade om saker jag glömt bort, men du hade din blåa tröja på dig och luktade gott. Du gav mig te, in en liten vacker plåtburk. Som jag fortfarande har kvar och ogillar för att den är så vacker, och påminner. Jag gav dig hjärtformat strössel. Jag hade velat ge dig något finare, men saker blir ju aldrig riktigt som man tänkt sig, eller hur?
 
I minnet suddas allt ut sen, jag minns inte mer, minnet tar slut. Det är ett litet minne med suddiga kanter, i en hjärtformad ask med snörning om. Ett sådantdär minne man förvarar i sina byrålådor. Just nu ligger asken öppen på min säng med banden som en trasslig härva för jag skriver ju om minnet, just nu.
Alla hjärtans dag 2013, min dejt idag: Ingen Särskild. Han är rätt nice och det som är bra med honom är att hans utseende kan ändras från dag till dag, beroende på vad jag vill drömma om. Just nu liknar han kanske Ioan Gruffudd (som iochförsig påminner lite, men inte farligt mycket, om dig. Vi brukade kolla på Hornblower ibland, minns du?) eller killen jag såg sitta och läsa Sartre på tunnelbanan häromdan. Allt kan omformas och inget spelar någon roll idag. Jag mår bra, äter gelèhjärtan som min mamma köpt till mig och skjuter in minneslådorna längst in under sängen . Viva la vida. Godnatt

"I make a living telling people what they wanna hear // It's not a killing, but it's enough to keep the cobwebs clear"

 
Jag har blivit kär i St. Vincent. Annie Clark är ju så fruktansvärt snygg att man bara vill avlida (fast på ett bra sätt)
 
 
 
 
Eftersom jag är sjuk och inte kan prata/andas tänkte jag att det nog var dags för ett blogginlägg. Jag har förresten läskigt många läsare för att bara uppdatera en gång i månaden typ... Haha, jag suger ni är bäst keep up the good work osv.
 
What about me? Jag är alltså sjuk och har inte borstat håret på tre dagar ( = jag har nån slags dread i mitten av håret som jag bara hoppas skall tova ut sig själv nästa gång jag duschar.). Min sjukdomstillvaro har sett ut såhär:
I fredags: gick till skolan mot bättre vetande. såg en musikal om Raoul Wallenberg (som för övrigt var gal1 bra). fikade lite med min gulliga klass. Gick hem och kollapsade i soffan med Downton
I lördags: Tog mig ut på stan (mot bättre vetande) för att handla julklappar med Mikaela... men så här efteråt minns jag inte riktigt vad som hände. Minns bara feberdimma och våra hesa förkylningsröster som frågade oss själva varför vi över huvud taget klivit ur sängen. På kvällen kom Olivia över för prat och lite North and South ♥

I söndags: Framförde inte mindre än 4 luciatåg med min fina kör. Folk sa att vi var bra men det enda jag hörde var min täppta näsa som försökte ge ifrån sig ljud så jag vet inte. När jag kom hem ramlade jag ihop i en hög och insåg att jag borde sluta göra saker mot bättre vetande nu. Fast Skansen och Seglora var underbart, som alltid.
 
 
Så, nu bor jag omväxlande i vår knarriga kökssoffa och min mjuka säng med tända ljus, näsdukar, senaste ELLE, te och massa plugg. Har ju liksom franskaprov sista skoldagen typ så ah... Ce n'es pas jolie. Och min Spotifytid är slut så jag kan inte ens lyssna på julmusik medans jag pluggar :'(

Så ser min verklighet ut just nu (allafall ungefär). Men imorgon tänker jag nog gå till skolan för jag saknar tjommarna där! Nu avslutar vi med en bild på mig som 14årig indiepoppare tycker jag.
 
 
 
hahahahahahahaahaaaa orkarej♥
 

December #2

Jag minns en tid när jag var kreativ och o-vacker
ensam om natten på mjuka madrasser 
och till och med månen,stjärnorna, och alla de menlösa vita väggarna 
var poesi för mig
 
 
 
 

RSS 2.0