Skriver i all hast, för om tjugo minuter skall jag möta Eira och tillsammans med henne handla upp mina julpengar på mellandagsrean. Jag har läst en bok om färglära och upptäckt att jag är en Sommar som absolut inte passar i svart eller vitt, rensat ut alla sådana kläder ur min garderob och är därför i behov av nya kläder! Det är fint med total makeovers ibland, tycker ni inte? Morgonen har varit Bill Evans och brevromaner. Nu skall jag gå, pusshej!

Julafton.
Jag och mamma lagar julmat, lillasyster delar med sig av mardrömmar och mormor spelar piano i vardagsrummet.
granen står så grön och grann i stugan la la la och jag bara älskar att sätta mig i vardagsrummet och skriva brev med snöstorm utanför fönstret.



god jul världen. mhmh-mm

Här är en bit av mig. Min fina fina vän Sylvia, min tankeläsare, min besläktadehjärtesjälsvän. Någon som räddat mig alla gånger jag mentalt hoppat från galgberget och som hjälpt mig att leva och tro på tecken när jag velat måla över livet. Som tack för det vill jag måla världen åt henne, det är inte alltid jag lyckas med det men ni skall veta att jag vill.

Jag skulle bygga en undervattenstunnel till Uppsala om jag bara kunde, believe me, och jag skulle fylla webbsida upp och ner och out of the lines med ord om henne, men älskling, allt är sagt redan. Du betyder allt och det vet du, jag kan köpa en stjärna åt dig som bevis, men jag vet att du redan vet.

Thank you for existing. *

ps. me digging picture, yes. !!

vi slutade skolan idag. tack äntligen. december går fort och ändå så långsamt. jag har redan ätit alldeles för mycket julgodis och läst alldeles för mycket jane austen (ungefär så mina jullov brukar se ut!). Imorgon skall jag ut och handla de sista julklapparna och leta fina saker på loppis.

Last Christmas I Gave You My Heart

för att vi såg världens film på franskan ida'





och för att Au Revoir Simone



är värld-ans fina.

Lucia idag in the domkyrka. Andro var lucia och det var mäkta fint. The girl can sing!!
Nu är jag hemma. Jag var inte på fotohumör och världen var ingen foto-värld och therefor no pictures. Mår rätt kasst, har inte gjort något konstruktivt, mest läst jobbiga killar-kompisar-sminkböcker och ätit frukt. Tjohooo. Vill sjunga så att världen rasar, eller spela piano, eller ha filmkväll med någon eller åka pulka eller något. Men jaja, världen är is, vad kan jag göra?

nej vet ni vad. nu skall jag fortsätta fira att jag inte har någonting att plugga med att läsa Pride And Prejudice And Zombies.





fint. hej då.

Jag har börjat fråga mig själv; vad är egentligen kärlek?
ganska uttjatad urkramad skitfråga vid det här laget, men jag har aldrig tänkt på den själv. Mest tagit för givet att jag vet vad kärlek är, att jag åtminstonde kommer att förstå det när jag möter Den. Men är det så enkelt? 
Att bli förälskad är enkelt, för sådana som jag som bara behöver ett antal blickar för att börja brinna lite, som lätt kan sitta och klistra collage hela natten till någon som stämmer överens med det man drömmer om just nu, visst är det enkelt att bli förälskad? Nästan löjligt enkelt va. Men hur äkta är det på en skala? när man hackar hål på ytan finn det oftast bara luft inunder. Allt ter sig så bräckligt. Som 10% verkliga kärlekshormoner och 90% av någon namnlös röra som man bestämt sig för att kalla kärlek.
kom, så leker vi förälskade.
Jag står frågande.

Fråga 1; Vad är oddsen att själva förälskelsen skall bli något mer än en enmansteater? En räknablickar-låtsasförföljande-signalergenomintigheten-monolog, där den andra, kärleksföremålet, inte bryr sig ett dugg om hur mycket glitter man kastar åt hans håll, inte spelar med. vad är chansen att det skall bli något annat än, ursäkta för alla kärlekstavlor jag krossar, så jävla meningslöst? ett fiasko. Ingen kom på föreställningen, I'm so so sorry.

Fråga 2; Om man nu skulle få kärlek tillbaka, vad betyder det? om man nu skulle dras till varandra båda två, trots allt, och det skulle kännas sådär ömsesidigt och underbart och tusen gånger mer värt än allt annat i hela världen och... vad är det byggt av? Finns det luft under ytan där också? Tankar. Kulisser. Icke-verkligt? Jag såg att någon tittade lite extra på mig, och de egna drömmarna speglades i dina ögon och kom, jag vill leka förälskad med just dig. För att du fanns just här, just nu, det hade lika gärna kunnat vara någon annan men nu är det du.

kan man kalla det kärlek, eller bara någonting overkligt? Är det fint, eller är det fult? Under ytan.

There's no such thing as love, it's fantasy


?

And when he started to sing
you spoke with broken speech
That I could not understand
And then you grabbed me tightly

"I won't let go, I won't let go
Even If you say so, oh no
I've tried and tried with no result
I won't let go, i won't let go"

And your eyelashes tickled my neck with
every nervous blink
It was perfect
Until the telephone started ringing, ringing, ringing, ringing off...


det värker lite i hjärtat



min hjälte. alltid. ♥

jag skulle faktiskt plugga. den som uppfann tröstätning och Death Cab borde skjutas.
Inte riktigt, men nästan.

förlåt att jag tapetserar webbsidorna med mina pessimistiska avreaktioner, men jag kan inte hjälpa hur sur jag blir på allt och mig själv ibland. och jag kan inte hjälpa hur stört mycket jag saknar en tankeläsande människa som kan ta mig i handen och tala om för mig allt kommer att bli bra.

godnatt
jag vaknar när jag har något vettigare, och kanske gladare, att skriva om.