The thing about goodbyes is this; they always hurt. men det spelar ingen roll nu (inget spelar riktigt någon roll precis exakt nu), även om det regnar varje dag och även om klassrummen krymper och mina naglar faller sönder.. Jag är ingen ångestnedtecknare och tänker inte vara det nu heller, men det är klart jag önskar att det inte hade blivit såhär, att inget någonsin hänt. Varför kan ingen arbetslös uppfinnare ta och uppfinna en sådan där tidsvändare, alla skulle ha nytta av att kunna spola tillbaka sin tid och världen skulle bli en mycket, mycket, mycket bättre plats.
Men nu, tills, vidare, framåt; Dystra utsikter.
Sjung med mig, markus;

Markus Krunegård – Dystra utsikter

jag halvdör (av många tusenskönsanledningar)

jag förstår inte hur världen är utformad, jag förstår inte att jag inte ens kan säga att jag saknar dig. Att jag inte får, bör, skall. Jag har svårt att förstå gränsen mellan att känna och att vara patetisk, nej, jag tror inte att jag förstår sambandet. Jag förstår inte, tycker det är orättvist att jag måste vara tyst, när jag egentligen vill tapetsera väggarna med orden!
jag saknar dig
jag saknar dig
jag saknar dig

Varför måste jag bry mig? Kan jag inte bara skrika och låta allt falla.
jag förstår inte varför jag inte kan få vara den behövande (för jag behöver dig, är det inte så?)
Världen är en ond plats när den tystar ner mig på det här viset (men det kanske bara är jag som inte vill vara tyst, jag vet inte). Jag kunde lika gärna bo på månen, ingen skulle höra, se eller känna mina patetiska försök där heller.
Jag saknar dig.
men hjälp, var tyst.

jag är på regnhumör, jag somnade, drömde och vaknade på regnhumör. och nu förbannar jag solen, haha, bara för att jag ville gömma mig under träd och låta regnet stänka på mig. jajajaja, so my life goes. om en halvtimme skall jag springa upp till bussen i solskenet och ta mig in till stan, där jag har en dejt (aka långfika) med min Tuamaja [jag hoppas att det blir många ord involverade, för jag behöver prata, jag behöver prata].
jag lever mitt liv på en kyrkogård, jag älskar det, jag dansar på kyrkogolv, jag skrattar då. jag är inte sinnessjuk, och det är inte du heller, det är bara sommar och vi dansar bara. Allt är lugnt.


och jag skulle skriva något mellan allt det där, men ÄH. det blev bara ord. vem vill ha ord liksom?
morgonmusik♥:  Radio Dept., The – Heaven's On Fire

du bränner dig bara, det är allt.