vet ni vad jag just gjorde? jag fick ett spontant meddelande från mitt forna jag, tror jag, för helt plötsligt hade jag klättrat längst in i förrådet och lyft ner en otymplig låda som innehöll alla ångestord jag någonsin skrivit ungefär (tretton dagböcker kan väga mycket), vilka legat och dammat där i ett år. jag hade egentligen inte tänkt att läsa dem, jag hade planerat att glömma bort dem i minst 30 årtusenden, men... nu står lådan öppnad och läst i mitt rum, rätt fint och patetiskt, tycker ni inte? behöver jag säga hur jag fnös åt mig själv i varje mening?
Du kommer alltid att skratta åt dig själv i ett senare liv.

på söndagar får man vara patetisk, vi inför lag på det, okej?

Jag har hemmet för mig själv ikväll, inte uträttat mycket, mest spelat piano. tyyyyyyyp. inte för att jag kan spela, men vadå. Nu skall jag se på film och skriva, eller skriva och se på film. Eller skriva film och se på tomma word-dokument, och peppa inför morgondagen som tydligen skall gå i anti-nazismens tecken. gogo temdagar!

adiousss







par a plui.

Nattpicknick i allra spontanaste laget är något underbart fint, speciellt varma höstnätter som denna. Även om träden inte är det minsta orangea här än och även om min kamerablixt kan gå och dödödö, så var det ganska oslagbart att sitta i en ruin och skrikcitera 500 days of summer (PEEEEEEEEEEEEENIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIISSSSSSSSSS), äta egentligen väldigt äcklig mcdonadspaj och ha parfymkrig. En fin början på en höst som redan har börjat, kan man säga. Just nu sitter jag hemma hos Maja, min nattkompanjon, och tittar på dålig natt-tv i en stad där det är natt, och... och... Åhja, ha det så kult på restaurangen och glöm alla era problem och dansa dansa dansa. Jag lovar att skriva något vettigt snart. Inte nu kanske sen.

puss.

åh, jag såg på 500 days of Summer igår, igen ja, för kanske femte gången, men det var just då som den faktiskt berörde mig på riktigt, jag insåg att det nog är en av de bästa filmer jag kommer att se i mitt liv, jag insåg hur kriminellt bra soundtracket är och hur mycket jag skulle vilja vara Tom´s grrrl. Låg och tänkte på det hela natten (ja lite av natten iallafall). någon gång vill jag också göra en film så vacker---

Och jag springer omkring och tänder ljus med Radio Dept på högsta volym; jag bara älskar när blåsten sliter i fönstrena och himlen är precis såhär grå, och träden sådär gula i kanten så att de ser underligt tredimensionella och vackra ut. Jag älskar smaken av höstäpplen och myntate, och jag älskar tillochmed min döda blomma i fönstret även om den inte vissnar lika vackert som träden. Hösten får mig att vilja göra så mycket, men det slutar ändå med att jag går och lägger mig varje kväll som alla andra. Nu skall jag iallafall gå en promenad, vid havet. Fint (-är ett ord jag överanvänder för att det får mig att må bättre)

gros bisous






fin kappa jag hittade för 40 kr på Katthemmet igår. fint. ♥