Höstfika
Ämnen som
Varför Baguetter är så bra
Bakning
Stickade Hogwartsmössor
Flugor
Franska
och
Zombies (såklart!) diskuterades.
Nu sitter jag här med engelskaprov upp till öronen och har ångest över det mesta.
Feeling blue, av drömmen som aldrig blev av
Och det är klart att lycka är genomskinlig, det visste jag
Det är klart att blixtarna från min klara himmel dödade mig litegrann
men jag lever för jag är stark.
aurevoir
betraktelse av en bit i ett liv.
för att hon inte tänkte alls. för att hennes hjärna sakta stängts av
"... cause my heart always speaks before I know what I will say..."
med ett leende. för hela världen var ju ett leende, och personen framför henne var ju hennes värld
men kanske, kanske vägde hon för mycket på ena foten, kanske flackade hon med blicken bara en mikrosekund kanske log hon aningen för mycket kanske hade hon helt fel kläder för en sådan dag eller så var det bara han som såg allting fel kanske kanske kanske?
allt föll
allt utom leendet
det höll hon kvar, man vill ju inte visa sig svag?
(fast han kanske såg hur hon föll precis som om hon inte längre hade ben att stå på)
kanskekanskeinte
luften stod stilla bara ett litet tag, ett tag av gråa ögon som möttes ja bara ett litet tag.
hennes sköt osynliga blixtar. hans observerade
hon punkterade. hon satte stopp
och de gick
så svårt att slita blicken från någons rygg, oh ja
"Men jag älskar dig!" Ville hon skrika. Få människan att vända sig om, förstå.
Hon skrek aldrig. naturligtvis
.
tankarna anfaller
när man sitter tillbakalutad på två säten på bussen, mitt bland sina vänner.
tillexempel. med blicken fäst på vägen.
och jag bara försvinner bort från samtalet.... allt är så ihoptrasslat runt mig just nu.
förtroenden slösas på mig och jag vet inte vad jag skall göra av tankarna riktigt... jag önskar att jag kunde vända på alltihopa och bara göra allt rätt (någon som har en formel för det...?)
andras brist på glädje gör nästan att jag själv förlorar min.
(därför är det tur att jag har dig, svartklädda glädjeämne <3)
skall sluta prata i gåtor nu. förlåt.
annars så börjar det verkligen bli HÖST NU det har jag redan skrivit men men men! det är också ett av mina glädjeämnen.
skall nog gå en regnpromenad senare.
för visst, trots att det mesta är som en härva av knutar och sorg runt omkring den (för tillfället) lugna plats som är jag, så kan jag inte förneka, att ja, jag är lycklig
underbart jättekär och lycklig.
pusshej
IDAG
Idag tog jag på mig diverse gamla skabbiga kläder och åkte ut med min mor för att stänga min sommarstuga.
träffade Am lite också när jag ändå var ute i Kattvik.
På kvällen när jag var tillbaka i stan kom Klara över, och vi satt i mitt kök och drack te och pratade.
Och skrev brev. Hihi
Och åh, nu har det börjat bli höst och det är så himla underbart, enligt mig (!!). Röda träd, wonderful.
nu sitter jag på mitt rum och lyssnar på musik. Death Cab for Cutie för att vara exakt.
Jag har börjat missbruka musik på senaste tiden. Jag tror jag tänker bättre då.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att sitta på sitt rum med musik och läsa gamla dagböcker. hm..
På kvällarna är det en fin sysselsättning. När man kanske egentligen borde plugga engelska. eller något
puss. // E
Nytt
till alla som av någon anledning skulle se detta, tänka "oh en sådan intressant skapelse till blogg" och läsa vad jag skrivit.
till er alltså. cred till er! ♥
