(vill du ha lite av min självömkan?
den jag inte orkat bädda ner i dammet under dig
gruset i lerpölen som var vi, vill du ha den?
Ta den då, och känn hur salt den smakar,
Hur den skaver om nätterna, vänder drömmar och
sängkläder emot dig
Stirrar ut dig med gula ögon smeker dig med allt det fula och
slår dig mellan kyssarna
Precis så, precis så lever känslan och ta den, du får den
För jag orkar fan inte längre)