nu. du.

Du är lika med vikten av att tänka
(och jag har gått upp alldeles för mycket i vikt den senaste månaden)
Mina kläder är sönderklippta, mina hjärtslag söndersprängda och mina blodkärl uppbombade
(vi läser om första världskriget i skolan och då tänker jag på dig som skyttegravssoldat)

jag skrattade just åt dig

vet ni vad jag just gjorde? jag fick ett spontant meddelande från mitt forna jag, tror jag, för helt plötsligt hade jag klättrat längst in i förrådet och lyft ner en otymplig låda som innehöll alla ångestord jag någonsin skrivit ungefär (tretton dagböcker kan väga mycket), vilka legat och dammat där i ett år. jag hade egentligen inte tänkt att läsa dem, jag hade planerat att glömma bort dem i minst 30 årtusenden, men... nu står lådan öppnad och läst i mitt rum, rätt fint och patetiskt, tycker ni inte? behöver jag säga hur jag fnös åt mig själv i varje mening?
Du kommer alltid att skratta åt dig själv i ett senare liv.

på söndagar får man vara patetisk, vi inför lag på det, okej?

Jag har hemmet för mig själv ikväll, inte uträttat mycket, mest spelat piano. tyyyyyyyp. inte för att jag kan spela, men vadå. Nu skall jag se på film och skriva, eller skriva och se på film. Eller skriva film och se på tomma word-dokument, och peppa inför morgondagen som tydligen skall gå i anti-nazismens tecken. gogo temdagar!

adiousss







par a plui.

Qwertyu!

Nattpicknick i allra spontanaste laget är något underbart fint, speciellt varma höstnätter som denna. Även om träden inte är det minsta orangea här än och även om min kamerablixt kan gå och dödödö, så var det ganska oslagbart att sitta i en ruin och skrikcitera 500 days of summer (PEEEEEEEEEEEEENIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIISSSSSSSSSS), äta egentligen väldigt äcklig mcdonadspaj och ha parfymkrig. En fin början på en höst som redan har börjat, kan man säga. Just nu sitter jag hemma hos Maja, min nattkompanjon, och tittar på dålig natt-tv i en stad där det är natt, och... och... Åhja, ha det så kult på restaurangen och glöm alla era problem och dansa dansa dansa. Jag lovar att skriva något vettigt snart. Inte nu kanske sen.

puss.

boy meets girl





åh, jag såg på 500 days of Summer igår, igen ja, för kanske femte gången, men det var just då som den faktiskt berörde mig på riktigt, jag insåg att det nog är en av de bästa filmer jag kommer att se i mitt liv, jag insåg hur kriminellt bra soundtracket är och hur mycket jag skulle vilja vara Tom´s grrrl. Låg och tänkte på det hela natten (ja lite av natten iallafall). någon gång vill jag också göra en film så vacker---

Godmorgon världens underbaraste höstdag

Och jag springer omkring och tänder ljus med Radio Dept på högsta volym; jag bara älskar när blåsten sliter i fönstrena och himlen är precis såhär grå, och träden sådär gula i kanten så att de ser underligt tredimensionella och vackra ut. Jag älskar smaken av höstäpplen och myntate, och jag älskar tillochmed min döda blomma i fönstret även om den inte vissnar lika vackert som träden. Hösten får mig att vilja göra så mycket, men det slutar ändå med att jag går och lägger mig varje kväll som alla andra. Nu skall jag iallafall gå en promenad, vid havet. Fint (-är ett ord jag överanvänder för att det får mig att må bättre)

gros bisous






fin kappa jag hittade för 40 kr på Katthemmet igår. fint. ♥

.

jag är galen, men inte fin som du.




finns inget att säga nu; det är september och det regnar nästan varje minut, jag förstår RIEN som vanligt och drömmer vackra drömmar på natten (önskar att jag kunde bo kvar där i drömverkligheten). ja, som vanligt.


Åh baby, allt ser dystert ut

The thing about goodbyes is this; they always hurt. men det spelar ingen roll nu (inget spelar riktigt någon roll precis exakt nu), även om det regnar varje dag och även om klassrummen krymper och mina naglar faller sönder.. Jag är ingen ångestnedtecknare och tänker inte vara det nu heller, men det är klart jag önskar att det inte hade blivit såhär, att inget någonsin hänt. Varför kan ingen arbetslös uppfinnare ta och uppfinna en sådan där tidsvändare, alla skulle ha nytta av att kunna spola tillbaka sin tid och världen skulle bli en mycket, mycket, mycket bättre plats.
Men nu, tills, vidare, framåt; Dystra utsikter.
Sjung med mig, markus;

Markus Krunegård – Dystra utsikter

jag halvdör (av många tusenskönsanledningar)

Je ne comprends pas. Rilli.

jag förstår inte hur världen är utformad, jag förstår inte att jag inte ens kan säga att jag saknar dig. Att jag inte får, bör, skall. Jag har svårt att förstå gränsen mellan att känna och att vara patetisk, nej, jag tror inte att jag förstår sambandet. Jag förstår inte, tycker det är orättvist att jag måste vara tyst, när jag egentligen vill tapetsera väggarna med orden!
jag saknar dig
jag saknar dig
jag saknar
dig

Varför måste jag bry mig? Kan jag inte bara skrika och låta allt falla.
jag förstår inte varför jag inte kan få vara den behövande (för jag behöver dig, är det inte så?)
Världen är en ond plats när den tystar ner mig på det här viset (men det kanske bara är jag som inte vill vara tyst, jag vet inte). Jag kunde lika gärna bo på månen, ingen skulle höra, se eller känna mina patetiska försök där heller.
Jag saknar dig.
men hjälp, var tyst.

are you calling me darling?

jag är på regnhumör, jag somnade, drömde och vaknade på regnhumör. och nu förbannar jag solen, haha, bara för att jag ville gömma mig under träd och låta regnet stänka på mig. jajajaja, so my life goes. om en halvtimme skall jag springa upp till bussen i solskenet och ta mig in till stan, där jag har en dejt (aka långfika) med min Tuamaja [jag hoppas att det blir många ord involverade, för jag behöver prata, jag behöver prata].
jag lever mitt liv på en kyrkogård, jag älskar det, jag dansar på kyrkogolv, jag skrattar då. jag är inte sinnessjuk, och det är inte du heller, det är bara sommar och vi dansar bara. Allt är lugnt.


och jag skulle skriva något mellan allt det där, men ÄH. det blev bara ord. vem vill ha ord liksom?
morgonmusik♥:  Radio Dept., The – Heaven's On Fire

glöm det

du bränner dig bara, det är allt.























Hey Ho France

De kanske mest episkt underbara och explosivt vackra stjärnhimmels-solgassande-nattkonversationsveckorna någonsin. Jag vet inte, fint var det iallafall, och jag bokstaverade lycka både en och flera gånger.
Så det så.











jag vill spola tillbaka tiden som ett kasettband. ♥

Sommarljud

Jag vet, jag slösade bort hela min förra sommar. Sommardagar är inte till för självömkan, då passar hösten mycket bättre, och det är livstider dit, en ny sommar som ropar efter att bli något bra. Men hur lätt är det att älska att vinden tovar till ditt hår såfort du försöker leka odödlig, och hur svårt kan det vara att punktera blickar som inte ens finns?

Frågor, är det sommarljud? Dödas de lättast av vackra spellistor klockan 12 på natten (ja)? Borde jag sluta bo framför datorn och skriva meningslösa ting med noll procent tankar in it?
Kaaaaaaaaaaanske det. Vsd tycker du, kära årstid?


Ella Fitzgerald – Everytime We Say Goodbye

500 days of...

SOMMARLOV.


Jolie.

dagen kall, dötrist, tråkig, allt utom alldeles alldeles underbar.
på kvällen såg jag på fin film (istället för allt det andra som egentligen är sjukt viktigt som jag måste göra men som vanligt har jag ingen ordning på mitt liv)
det kanke var pundigt, det kanske var. öh. ja. punkt slut.



nomnomnomnom ♥


F R A M B O I S E


Den som dör får se



Jag lever sommarliv med till exempel skönheten på bilden, jättemycket Markus och ljummen luft och picknick och allt är sådär skapligt underbart fint. thumbs up!

hej havet!!

Idag har jag hunnit med mycket fint på en kallblåsig eftermiddag. Vandrat runt på stan och letat avslutningsklänning, träffat fina Maja, suttit på biblioteket med en cappuccino och massa papperslappar som behövde sammanfogas, letat stenar vid havet och tittar på solenblänketvågornaallt, träffat Maja igen, ödet älskar oss kära du, suttit i köket med mamma och druckit te och diskuterat poesi. Kvällen måste jag tillbringa med att skriva en bokrecension som skall vara inlämnad imorgon eller på fredag, om tusen år eller jag vet inte, den måste iallafall vara färdig. Inte mycket seriöst i skolan nu, det gör ingenting om man råkar glömma skåpnyckeln en dag och bara ägnar dagen till att diskutera med Am om himmel och helvete, Florence & the Machine och annat vackert. Och sådär. Yeyeyeye mitt liv är är sång just nu, litegrann sådär. Hur länge varar det? Borde inte någonting krossa mig snart? Undrar. Undrar!

Det snurrar i min skalle

Jag och den låten har connection! ♥ Jag tror den talar lite till mina tankar, idag och alltid och förhoppningsvis förevigt. Annan musik som älskar mig är Lonely Dear, She & Him och Plushgun, lite. Alla andra sviker och lämnar mig oberörd just at the moment. Kanske är min Ipod bara trött på att bli sönderlyssnad varannan timme. Dö.
Men varför känns det alltid som att jag aldrig har någon tid? Alltid = 2x L= 2x Livet = Borde göra mig mer levande. Istället klingar det fruktansvärt falskt. Jag har ingen tid, ingen lust, jag önskar bara att världen gick i samma färgskema som, ja som typ genom regniga fönster. det skulle vara fint och bra och kanske göra mig på lite bättre humör.

Jag hatar att resa när jag verkligen bara vill vara hemma och gömma mig för världen, även om Stockholm/Uppsala är aldrig så fint och levande. Jag hatar den satans jävla gotlandsplåtbåten och jag hatar mitt ansikte i spegeln och jag hatar alla människor som går förbi, tysta.

Min kamera är urladdad vilket hindrar mig från att springa ut och dokumentera den regnvåta kvällen, så här är en låt istället som beskriver min värld just nu!
Hejdå eller Goddag eller kalla det vad fan ni vill.




got no place to go

jag tycker om att lyssna sönder låtar. speciellt sådana som redan blivit sönderlyssnade en höst för sisådär två år sedan och nu reparerats. Åh så underbart fånig jag är.
Imorgon tror jag blir en bra dag, skall vara med kören hela dagen och ha konsert på kvällen! Fast det visar sig för det mesta att de saker jag har förväntningar på blir rätt fäil in the end. men jajajajajja äsch.
Denna kväll har jag gjort Häggblomssaft och lyssnat på söt musik. Saknade är Agga, Maja, hår som inte är slitet, kärlek och inspiration.



O-jess-indeed



Fina låten också:


det regnar

hemskt mycket regnar. mitt hår är hemskt mycket lockigt. Jag har väldigt mycket matte och engelska att göra, men det är finare att titta på Lost in Austen och skriva ner sina drömmar.
ÅH, jag kommer SÅ få mvg i alla otroliga ämnen. "Åhja, långhelg, vad bra, nu skall jag vara duktig och plugga" tänkte jag..... Under dessa dagar har jag mest lekt sommarlov och bara rört min engelskabok när jag varit tvungen.
Jag skyller på maj. På vackravackra regniga maj som man bara inte kan spendera inomhus med engelskaboken.
Maj, jag läntar hemskt mycket bort. Alla är pessimistiska över sommarlovet, men det kommer att bli fint, iallafall för mig. Sommaren har förlåtit mig tror jag!

jag vet, jag är inte något fint, inte just nu eller kanske aldrig, nu kanske jag mest är ett vrak som bara längtar efter sommaren. Jag skriver nästan inte alls, men det kanske mer beror på rastlöshet än på utsuddning.

JAG VET INTE! JE NE COMPRENDS PAS. auahauahauauaha pusshejdå


Fiiiiiiiisk!!

Days of our lives. Måtte det bli sommarlov snart (!)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0