Det är lite klent med inspirationen här just nu. Skolan har precis börjat igen, sista terminen innan jag byter liv, ungefär varenda en av mina lärare har talat om hur fort den kommer gå och hur mycket jag skall satsa och ta vaaraa på dagarna. jag har ingen lust att ta vara på något. jag har lust att leva och skrika och kanske färga håret rött igen. rusa genom den tunnel av nationella prov och annan skit som verkar ligga framför mig och komma ut på andra sidan, den bra-ig-a. och kanske förnya min garderob. ja, det behövs. jag har rensat ut så mycket att jag har ungefär tre tröjor kvar. ehe.

Tycker att Elsa här inte är så bra på att uppdatera som jag är.

Hon sitter bara och läser om ett retard som inte orkar vara kär i sin pojkvän.
OSKAR LINNROOOOOOOOOOOSS!!!!! FRÅÅÅÅN OCH MEEED DUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!111!111
Visste ni att Elsa är jättekär i Oskar? (fast alltså vem är inte? FÖRUTOM JAG LOVEE YOOUUU ANDREAS OM DU NU LÄSER ELSAS BLOGG) Elsa har t om gjort en fanvideo till honom.. Asså gud vad pinsamt :s.S::s.:S::SS:SSsss

Fast nä cred till fina Elsa för att hon har varit ett så fint stöd till mig när jag tog hål i öronen.. och provade linser..

Ni förstår, jag gillar att göra saker lite senare i livet än vad alla andra gör. För jag är speciell och jättebra.
Är det såhär man gästbloggar btw? Har lixxxxx aldrig gjort det för jag är så upptagen med min blogg hela tiden! (försökte göra smygreklam där men internet här älskar att svika mig när jag behöver det.) Nu kanske det går, klicka här så kommer ni typ till min blogg, om ni inte klickar så kommer ni typ ja inte till himlen i alla fall.

Nu lyssnar vi på Hannah Montana, så jävla ballt!
Hey boy. Don't you wish you could have been a good boy?

Hejdå! Nu ska vi se på en serie om en skola och samhällsproblem!

(Elsa jag älskar dig, du är liksom så himla superbra. Superman.)

(Och du lyckades övertala mig till att den här bilden inte är så jättehemsk som den alltid varit, but then of course, I always look gorgeous. Just like Elsa! Eller så var det den enda bilden jag hade på mig själv den här datorn och tänkte att jag kunde unna er det. Kissies.

Skriver i all hast, för om tjugo minuter skall jag möta Eira och tillsammans med henne handla upp mina julpengar på mellandagsrean. Jag har läst en bok om färglära och upptäckt att jag är en Sommar som absolut inte passar i svart eller vitt, rensat ut alla sådana kläder ur min garderob och är därför i behov av nya kläder! Det är fint med total makeovers ibland, tycker ni inte? Morgonen har varit Bill Evans och brevromaner. Nu skall jag gå, pusshej!

Här är en bit av mig. Min fina fina vän Sylvia, min tankeläsare, min besläktadehjärtesjälsvän. Någon som räddat mig alla gånger jag mentalt hoppat från galgberget och som hjälpt mig att leva och tro på tecken när jag velat måla över livet. Som tack för det vill jag måla världen åt henne, det är inte alltid jag lyckas med det men ni skall veta att jag vill.

Jag skulle bygga en undervattenstunnel till Uppsala om jag bara kunde, believe me, och jag skulle fylla webbsida upp och ner och out of the lines med ord om henne, men älskling, allt är sagt redan. Du betyder allt och det vet du, jag kan köpa en stjärna åt dig som bevis, men jag vet att du redan vet.

Thank you for existing. *

ps. me digging picture, yes. !!

vi slutade skolan idag. tack äntligen. december går fort och ändå så långsamt. jag har redan ätit alldeles för mycket julgodis och läst alldeles för mycket jane austen (ungefär så mina jullov brukar se ut!). Imorgon skall jag ut och handla de sista julklapparna och leta fina saker på loppis.

Last Christmas I Gave You My Heart

för att vi såg världens film på franskan ida'





och för att Au Revoir Simone



är värld-ans fina.

Lucia idag in the domkyrka. Andro var lucia och det var mäkta fint. The girl can sing!!
Nu är jag hemma. Jag var inte på fotohumör och världen var ingen foto-värld och therefor no pictures. Mår rätt kasst, har inte gjort något konstruktivt, mest läst jobbiga killar-kompisar-sminkböcker och ätit frukt. Tjohooo. Vill sjunga så att världen rasar, eller spela piano, eller ha filmkväll med någon eller åka pulka eller något. Men jaja, världen är is, vad kan jag göra?

nej vet ni vad. nu skall jag fortsätta fira att jag inte har någonting att plugga med att läsa Pride And Prejudice And Zombies.





fint. hej då.

Jag har börjat fråga mig själv; vad är egentligen kärlek?
ganska uttjatad urkramad skitfråga vid det här laget, men jag har aldrig tänkt på den själv. Mest tagit för givet att jag vet vad kärlek är, att jag åtminstonde kommer att förstå det när jag möter Den. Men är det så enkelt? 
Att bli förälskad är enkelt, för sådana som jag som bara behöver ett antal blickar för att börja brinna lite, som lätt kan sitta och klistra collage hela natten till någon som stämmer överens med det man drömmer om just nu, visst är det enkelt att bli förälskad? Nästan löjligt enkelt va. Men hur äkta är det på en skala? när man hackar hål på ytan finn det oftast bara luft inunder. Allt ter sig så bräckligt. Som 10% verkliga kärlekshormoner och 90% av någon namnlös röra som man bestämt sig för att kalla kärlek.
kom, så leker vi förälskade.
Jag står frågande.

Fråga 1; Vad är oddsen att själva förälskelsen skall bli något mer än en enmansteater? En räknablickar-låtsasförföljande-signalergenomintigheten-monolog, där den andra, kärleksföremålet, inte bryr sig ett dugg om hur mycket glitter man kastar åt hans håll, inte spelar med. vad är chansen att det skall bli något annat än, ursäkta för alla kärlekstavlor jag krossar, så jävla meningslöst? ett fiasko. Ingen kom på föreställningen, I'm so so sorry.

Fråga 2; Om man nu skulle få kärlek tillbaka, vad betyder det? om man nu skulle dras till varandra båda två, trots allt, och det skulle kännas sådär ömsesidigt och underbart och tusen gånger mer värt än allt annat i hela världen och... vad är det byggt av? Finns det luft under ytan där också? Tankar. Kulisser. Icke-verkligt? Jag såg att någon tittade lite extra på mig, och de egna drömmarna speglades i dina ögon och kom, jag vill leka förälskad med just dig. För att du fanns just här, just nu, det hade lika gärna kunnat vara någon annan men nu är det du.

kan man kalla det kärlek, eller bara någonting overkligt? Är det fint, eller är det fult? Under ytan.

There's no such thing as love, it's fantasy


?

And when he started to sing
you spoke with broken speech
That I could not understand
And then you grabbed me tightly

"I won't let go, I won't let go
Even If you say so, oh no
I've tried and tried with no result
I won't let go, i won't let go"

And your eyelashes tickled my neck with
every nervous blink
It was perfect
Until the telephone started ringing, ringing, ringing, ringing off...


det värker lite i hjärtat



min hjälte. alltid. ♥

jag skulle faktiskt plugga. den som uppfann tröstätning och Death Cab borde skjutas.
Inte riktigt, men nästan.

förlåt att jag tapetserar webbsidorna med mina pessimistiska avreaktioner, men jag kan inte hjälpa hur sur jag blir på allt och mig själv ibland. och jag kan inte hjälpa hur stört mycket jag saknar en tankeläsande människa som kan ta mig i handen och tala om för mig allt kommer att bli bra.

godnatt
jag vaknar när jag har något vettigare, och kanske gladare, att skriva om.

sitter och kollar sminktips på youtube och försöker bli en lite bättre människa. Dagen har varit evighetslång, eftersom det är tisdag, och iskall, eftersom världen är dränkt i snö och skolan vägrar vrida upp värmen. Och jag har inte kunnat värma mig mycket, jag börjar inse att om jag fortsätter köpa te och varm choklad för 10 kr varje dag kommer mina pengar att ta slut! Haha.. Vintern verkar dock kunna genomlidas, frysas och älskas när man har fin och vacker musik med sig!


egentligen gillar jag den bättre med Death Cab, bara för att det är Ben liksom. Åh Ben Ben mylove.
nu skall jag fortsätta plugga NO, kisses 'n hugs, [don't blame the sweet and tender hooligan]

HI-HI

DET ÄR SNÖ.
jag har varit ute och fotat med min söta systemkamera som jag knappt fattar något av, alla bilderna kommer förmodligen vara svarta när jag framkallar dem. MEN JAJA. DET ÄR SNÖ.

det är fint och solgrått ute och alla löven är borttvättade.
jag håller på och försöker vänja mig vid känslan att vara hemma igen, och vid tanken på att börja plugga igen. jag reser tillbaka i tiden, somnar sent och vaknar tidigt och ni vet, är allmänt nervös och väntande, för jag tror at hösten övergår i vinter snart. hm
dimmiga mornar finns det inget vackrare än detta. alla lyssnar!!



vad som helst som stavas death cab får mig att dö tusen gånger om. åh. jag vet hur jag tjatar, men det här är mitt livselexir.
nu skall jag gå och hoppa i lövhögar. eller något. hejdå

hey sonuvabitch
förlåt för panikinläggen nedan, jag kunde inte riktigt hindra mig själv från att skriva dem. faktiskt, ibland bara rusar fingrarna iväg över tangentbordet och jag orkar inte göra motstånd.
Hursomhelst, så är jag hemma över helgen och gör just ingenting, vilket är väldigt skönt. Träden utanför mitt fönster har äntligen börjat bli höstfärgade, så jag har spenderat en del av tiden med att titta ut genom fönstret.
Jag har försökt göra någon nytta för min egen skull också och letat bland mina gamla ordpapper för att kanske lyckas hitta något värt att spara. jag har inte tittat åt dem eller ens skrivit någonting på jättelänge, vilket ger mig lite dåligt samvete, gör mig nästan rädd att hela mitt liv skall passera utan att jag lyckas göra något vettigt. Uppskjutande av saker, vissnande talanger och allt detdär, ord som så gärna vill ut och lysa men som dör på vägen. Ja, det har jag bekämpat idag. Om jag nått någon framgång eller inte återstår väl att se... Haha, tänk att jag satte som löfte vid förra årets nyårsafton att skicka in någonting till förlag 2010... Jag börjar tro att det inte kommer att bli av i år heller. Men om det är för att jag är lat, eller helt enkelt lider av fantasibrist/ordbrist vissa tider på året/dygnet, det vet jag inte.

jag har iallafall lovat mig själv att bli lite flitigare här (inte för att jag har en aning om hur många som faktiskt läser mina konstiga små ordstycken, men det känns liksom mer meningsfullt att skriva här.). Superlånga inlägg skall jag inte plåga er med, men jag känner ändå att jag borde nämna hur fint det var att återvända till Uppsala, träffa en kär vän, och återse andra vackra människor, vandra i vackra höstparker, dricka te och amé, baka misslyckade kakor och allt detdär fina. (att uppsala även får mig nedstämd och hatisk på vissa plan som är för patetiska för att ens gå in på är ju visserligen en faktor jag kunde klarat mig utan, menmenjajajajaja. Jag behöver väl bara renovera mina känslor, tapetsera om lite och dölja gamla fuktskador. Ni vet.)
A fine weekend it was, anyway;





så. min kamera vet inte vad kvalitet är men det får ni ha överseende med helt enkelt. eller ge mig en ny kamera. det går också bra.
nu skall jag koka te och titta på Lark Rise to Candleform. mmh-mh.
puss

jag vet, jag vetjagvet. jag måste göra någonting. någonting kreativt och vackert och storslaget, något som involverar mycket ord och gärna lite färger också. jag måste göra något åt mig själv, jag måste göra mig vacker, jag måste göra mig smal, jag måste sluta få panik över småsaker och jag måste sluta vara tyst och stirra dödande på alla människor jag möter. jag måste flytta hemifrån och sluta bry mig om att folk hatar mig, jag måste sluta skriva listor över alla saker jag måste göra och
sluta överreagera som om
jag vore radioaktiv och
och
och sluta önska och sluta drömma
om dig och sluta
låtsas som om allt är av betydelse
och.

och jag kanske borde uppsöka en psykiatriker, det finns risk för att jag vaknar en morgon och hör röster från ditt huvud. panik, panik, överlevnadstaktik.

jag är fan inte klok i huvudet.

en grön basker? VA? hur kunde jag köpa en grön basker? vad är det för fel på mig? vad är det för fel på världen? varför är alla så totalt... varför ligger det en oanvänd grön basker i min hall och skrattar åt mig? varför har du gröna ögon? [åhnej juste det hade du inte men de förföljer mig iallafall]. åh, jag hatar mitt liv. dödödödödö.

jag har ett sovrum med kakelugn och minnen i väggarna (åtminstonde i två veckorstillfällighet). jag har choklad, usch. choklad är som popcorn, jag kan inte sluta äta. hahaha, jag är så dålig.
jag har ingen kamerasladd, inga ord, och ingen klok dator, så jag skriver inte om uppsala just nu.
puss. hej. fuck you.

Har ni upptäckt hur snabbt det blir mörkt nuförtiden?

Jag är besviken. Jag är patetisk. Men mest av allt längtar jag till uppsala och alla fina människor där. alla.
Imorgon åker jag, och på kvällen är jag där jag borde varit för länge sedan. åhja. ♥!

På något sätt betyder du allt och ingenting