det är fint och solgrått ute och alla löven är borttvättade.
jag håller på och försöker vänja mig vid känslan att vara hemma igen, och vid tanken på att börja plugga igen. jag reser tillbaka i tiden, somnar sent och vaknar tidigt och ni vet, är allmänt nervös och väntande, för jag tror at hösten övergår i vinter snart. hm
dimmiga mornar finns det inget vackrare än detta. alla lyssnar!!



vad som helst som stavas death cab får mig att dö tusen gånger om. åh. jag vet hur jag tjatar, men det här är mitt livselexir.
nu skall jag gå och hoppa i lövhögar. eller något. hejdå