Allting börjar hemifrån
hey sonuvabitch
förlåt för panikinläggen nedan, jag kunde inte riktigt hindra mig själv från att skriva dem. faktiskt, ibland bara rusar fingrarna iväg över tangentbordet och jag orkar inte göra motstånd.
Hursomhelst, så är jag hemma över helgen och gör just ingenting, vilket är väldigt skönt. Träden utanför mitt fönster har äntligen börjat bli höstfärgade, så jag har spenderat en del av tiden med att titta ut genom fönstret.
Jag har försökt göra någon nytta för min egen skull också och letat bland mina gamla ordpapper för att kanske lyckas hitta något värt att spara. jag har inte tittat åt dem eller ens skrivit någonting på jättelänge, vilket ger mig lite dåligt samvete, gör mig nästan rädd att hela mitt liv skall passera utan att jag lyckas göra något vettigt. Uppskjutande av saker, vissnande talanger och allt detdär, ord som så gärna vill ut och lysa men som dör på vägen. Ja, det har jag bekämpat idag. Om jag nått någon framgång eller inte återstår väl att se... Haha, tänk att jag satte som löfte vid förra årets nyårsafton att skicka in någonting till förlag 2010... Jag börjar tro att det inte kommer att bli av i år heller. Men om det är för att jag är lat, eller helt enkelt lider av fantasibrist/ordbrist vissa tider på året/dygnet, det vet jag inte.
jag har iallafall lovat mig själv att bli lite flitigare här (inte för att jag har en aning om hur många som faktiskt läser mina konstiga små ordstycken, men det känns liksom mer meningsfullt att skriva här.). Superlånga inlägg skall jag inte plåga er med, men jag känner ändå att jag borde nämna hur fint det var att återvända till Uppsala, träffa en kär vän, och återse andra vackra människor, vandra i vackra höstparker, dricka te och amé, baka misslyckade kakor och allt detdär fina. (att uppsala även får mig nedstämd och hatisk på vissa plan som är för patetiska för att ens gå in på är ju visserligen en faktor jag kunde klarat mig utan, menmenjajajajaja. Jag behöver väl bara renovera mina känslor, tapetsera om lite och dölja gamla fuktskador. Ni vet.)
A fine weekend it was, anyway;
så. min kamera vet inte vad kvalitet är men det får ni ha överseende med helt enkelt. eller ge mig en ny kamera. det går också bra.
nu skall jag koka te och titta på Lark Rise to Candleform. mmh-mh.
puss
förlåt för panikinläggen nedan, jag kunde inte riktigt hindra mig själv från att skriva dem. faktiskt, ibland bara rusar fingrarna iväg över tangentbordet och jag orkar inte göra motstånd.
Hursomhelst, så är jag hemma över helgen och gör just ingenting, vilket är väldigt skönt. Träden utanför mitt fönster har äntligen börjat bli höstfärgade, så jag har spenderat en del av tiden med att titta ut genom fönstret.
Jag har försökt göra någon nytta för min egen skull också och letat bland mina gamla ordpapper för att kanske lyckas hitta något värt att spara. jag har inte tittat åt dem eller ens skrivit någonting på jättelänge, vilket ger mig lite dåligt samvete, gör mig nästan rädd att hela mitt liv skall passera utan att jag lyckas göra något vettigt. Uppskjutande av saker, vissnande talanger och allt detdär, ord som så gärna vill ut och lysa men som dör på vägen. Ja, det har jag bekämpat idag. Om jag nått någon framgång eller inte återstår väl att se... Haha, tänk att jag satte som löfte vid förra årets nyårsafton att skicka in någonting till förlag 2010... Jag börjar tro att det inte kommer att bli av i år heller. Men om det är för att jag är lat, eller helt enkelt lider av fantasibrist/ordbrist vissa tider på året/dygnet, det vet jag inte.
jag har iallafall lovat mig själv att bli lite flitigare här (inte för att jag har en aning om hur många som faktiskt läser mina konstiga små ordstycken, men det känns liksom mer meningsfullt att skriva här.). Superlånga inlägg skall jag inte plåga er med, men jag känner ändå att jag borde nämna hur fint det var att återvända till Uppsala, träffa en kär vän, och återse andra vackra människor, vandra i vackra höstparker, dricka te och amé, baka misslyckade kakor och allt detdär fina. (att uppsala även får mig nedstämd och hatisk på vissa plan som är för patetiska för att ens gå in på är ju visserligen en faktor jag kunde klarat mig utan, menmenjajajajaja. Jag behöver väl bara renovera mina känslor, tapetsera om lite och dölja gamla fuktskador. Ni vet.)
A fine weekend it was, anyway;
så. min kamera vet inte vad kvalitet är men det får ni ha överseende med helt enkelt. eller ge mig en ny kamera. det går också bra.
nu skall jag koka te och titta på Lark Rise to Candleform. mmh-mh.
puss
Blåbär
Trackback
