Nattpicknick i allra spontanaste laget är något underbart fint, speciellt varma höstnätter som denna. Även om träden inte är det minsta orangea här än och även om min kamerablixt kan gå och dödödö, så var det ganska oslagbart att sitta i en ruin och skrikcitera 500 days of summer (PEEEEEEEEEEEEENIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIISSSSSSSSSS), äta egentligen väldigt äcklig mcdonadspaj och ha parfymkrig. En fin början på en höst som redan har börjat, kan man säga. Just nu sitter jag hemma hos Maja, min nattkompanjon, och tittar på dålig natt-tv i en stad där det är natt, och... och... Åhja, ha det så kult på restaurangen och glöm alla era problem och dansa dansa dansa. Jag lovar att skriva något vettigt snart. Inte nu kanske sen.

puss.