The thing about goodbyes is this; they always hurt. men det spelar ingen roll nu (inget spelar riktigt någon roll precis exakt nu), även om det regnar varje dag och även om klassrummen krymper och mina naglar faller sönder.. Jag är ingen ångestnedtecknare och tänker inte vara det nu heller, men det är klart jag önskar att det inte hade blivit såhär, att inget någonsin hänt. Varför kan ingen arbetslös uppfinnare ta och uppfinna en sådan där tidsvändare, alla skulle ha nytta av att kunna spola tillbaka sin tid och världen skulle bli en mycket, mycket, mycket bättre plats.
Men nu, tills, vidare, framåt; Dystra utsikter.
Sjung med mig, markus;

Markus Krunegård – Dystra utsikter

jag halvdör (av många tusenskönsanledningar)