TWIST AND SHOUT!

Idag har varit en bra dag, en lovdag. Vaknade sent och åt frukost i sängen och tittade på Firamedferris och sen gick strömmen så då gick det inte att titta mer.... Då åkte jag inte till stan och träffade Lukas istället!!! Vi flydde från det äckliga vädret och satt i hans söta kök och drack te och planerade vår kommande sommarturne. HIHIH!!! Hann också shoppa loss på Katthemmet&Kupan och ta lite nostalgitrippar i Visby. Trots att vädret sög... Vad vill våren mig och alla andra oskyldiga????

Nu skall jag getta the hell outta here och försöka lära mig körstämman i Let's get it on till Läroverksfejden!! Ingen aning om hur det kommer gå men som Ferris säger, man måste ta vara på livet så liksosoooom. Fett!!! Nu har jag bara en sak att säga:

HERRÅ!!

postcard from gotland

Det är väldans fint med lov trots allt.  Äntligen här på min ö alltså efter att ha överlevt en pendeltågsfärd genom sovjet-haninge och en båtresa där jag mest åt godis, kollade på 500 days of Summer och fick massa inspiration till varför kärleken är skit. det var fint. Och här i mitt alternativa universum känns problemen lika långt borta som Stockholm och civilisationen. Nu dricker jag äppelpajste, äter ännu mer godis och blir hög på socker och Siestapepp, ser dåliga actionfilmer med Richard Gere och kan faktiskt le åt alla känslor sen sist, som ändå bor kvar i väggarna lite. Typ som längtansfulla telefonsamtal på soffan, sömnleenden och nyårsförväntningar. Men det var då. Nu somnar jag i mitt röda rum med tända ljus till tonerna av det här



och det är också ett liv, faktiskt.

xxx

"If you have a problem that involves me, then please tell me. Don't show me something is wrong and when I ask what it is, you say that it's nothing"

jag gillar att jag typ är ledig alla dar i veckan så att det känns som lov fast ändå inte

Mitt golv är hårt. går liksom inte att plugga matte på. men alla stolar är ju så obekväma, alla sängar och soffor så skrynkliga! jag är bäst på statistik nu, har panikpluggat hela dagen. borde ha gjort det i helgen men vem bryr sig om matte när det finns Sylvia!?!?

men jobbig dag. allt har bara skavt, överallt och under huden, och det är så dammigt överallt. det flyger omkring i luften och lägger sig på alla smutsiga ytor. jag är så glad så glad så glad att vi flyttar härifrån nu. kan knappt vänta på att få komma bort från dethär stället. Blir rastlös av att behöva vara kvar, att inte kunna sticka ut och springa av sig skiten. har fortfarande beninflammation. mmm kommer säkert få amputera det.
imorgon kommer flyttkartongerna. då jävlar skall jag riva ner.

Samma sida havet

Det finns så mycket bra med att bo på samma sida havet som sin allrakäraste vän.
Då kan man ringa efter henne när hjärtat brister lite och hon kommer åker
tvärs igenom halva Upplands län (nästan) och cyklar och springer
och sen skrattar man åt det när hon kommer fram
Då kan hon komma och bo hos mig hela helgen och vi kan vårda hjärtesorger tillsammans och
äta fruktsallad dricka té se på de bästa filmerna gråta skratta sova sida vid sida som vi brukade och
gå igenom mina minneslådor och gamla kärleksanteckningar och skratta allvarligt åt alla vilsna visdomsord
planka på tunnelbanan vara landsharks öva på att överleva det kan väl inte vara så svårt (?) göra upp livsplaner och ligga tysta med tusen tända ljus i rummet och
det var min helg

utan henne hade min helg varit: en vägg
papper
kings of convenience
choklad och
magont och

jag är inte säker på om det hade varit så bra.
om en vecka är det lov men jag känner mig hel nu. imorgon vet jag inget om men nu är nu.
nu skall jag fortsätta skita i att plugga matte.

jag älskar dig Sylvia. hjärta.

Klistra skärvor kring hjärta

Jag vill inte ut, jag vill inte bort
Sluta, jag vill inte gå någon promenad,
och gråta iväg mina tårar mot asfalten eller
snöar det nu igen?
man vet ju aldrig med vårvärldens väderlek (det är lite som du och dina mulna moln)
Men sluta, jag vill inte gå,
jag vill stanna och somna och domna i ord och havstäcken
Komparera ögonblick. Låtsas att du ligger bakom efter någonstans och håller mig
ler i mig, ser in i mig
kysser mina nackhår ett efter ett och
sluta sluta sluta sluta jag vill inte skrika, jag vill stirra bort sorgen
sprätta upp min passform, låta ögonlocken målas tunga av din tillflykt
Inte gå någon jävla promenad
Som om det skulle göra mig vackrare och sorgen lite mindre ful?
Nej, då smälter jag hellre ihop med plastgolvet i en enda röra
Blir bottenlös och tyngdlös och få minnas från underperspektiv
hur det kändes att kännas
Somna under byrån med dammtäcket över huvudet, damm på varje cell och glansartat
blinka mig igenom timmarna
Det vill jag göra
Så sluta förstöra
Mina undergångstankar med nonsens om mirakelpromenader

at school



undrar när livet börjar osv

Vill inte oroa gubbarna i onödan

men idag överdoserade vi Riesen och pluggade pluggade hemskt mycket pluggade historia (orkar inte att vår analysdjäfvul är tio sidor lång... VAD HÄNDE). sen tog jag livet av mig. och dog. true story bro!

det står tulpaner på mitt nattduksbord

Tänker ignorera att det var en liten livstid sen jag bloggade sist, och berätta för er om min dag, like a blogger boss.
Ledig dag och pluggångest mmmm. Vaknade på min soffmadrass av att det var sol ute. Kvällen innan hade jag fått en liten attack av fuckit-jag-orkar-inte-sova-i-min-säng-längre-är-så-trött-på-mitt-rum-och-jag-skall-ändå- härifrån-om-en-månad-so-what's-the-point, slängt ner alla mina [tusen] kuddar på golvet, och sen lagt mig i soffan. Som belöning för mitt rebelliska beteende fick jag en ömmande rygg.

Försökte ta itu med allt plugg som får mig att undra varför jag lever. varvade med How I Met Your Mother och då kändes allt lite lättare. Klockan ett ringde det på dörren och det var Niklas, som kom och överraskade mig med blommor (ja, det är tillåtet för alla som läser detta att vara avundssjuka för att min pojkvän är världens bästa och ger mig BLOMMOR!!!) trots att jag var oduschad, osminkad och fortfarande hade pyjamas på mig. Mina pyjamasbyxor är förresten det bästa som hänt mig. SÅ HIMLA MJUKA OCH MYSIGA. Åh, Statsmissionen <3 Och åh niklas som ligger i mitt knä och kollar på HIMYM i min iPod samtidigt som jag pluggar och får allt att kännas mycket bättre. När jag skrivit klart min prostitutionsanalys (!) kokade vi varm choklad och köpte kakor och gick till vackra slottet utanför mitt hus och hade kvällspicknick. Utan att bli för tradig kan jag säga att det var det vackraste jag gjort på länge. Att det var ljummet i luften och att karlavagnen aldrig varit så vacker. osv osv osv

nu har my beloved one åkt hem och nu skall jag sova <3 fett pepp. på sömn. heido

Sometimes

Sometimes sometimes sometimes sometimes sometimes

är jag bara för stum för att orka.



Visst det är många som känner sig manade att//visa upp sina hjärtan på allmän plats javisst men skjut mig då

Markus Krunegård – Se på mig nu, vad tycker du?

jag hatar att gråta till böcker men

... jag är ju så jävla kär i historien, det är så fint och fruktansvärt och det är faktiskt de första böcker på länge som fått mig att ligga vaken med lampan tänd hela natten och läsa ord efter ord trots att ögonen värker. första böckerna på länge som fått mig att skrika och hålla värsta monologen för mig själv, till karaktärerna och deras öden så att min familj kommer in och undrar om jag gråter och jag svarar att nej, jag läser en bok.... och de tittar konstigt på mig och jag dyker ner i boken igen, precis så är det. jag orkar inte. fy satan vad bra det är.









click on pictures for source


http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Gemma_Doyle_Trilogy_characters

Emily Jane Brontë

Come walk with me
There's only thee to bless my spirit now
We used to love on winter nights
To wander trought the snow
Can we not go back to old delights?

The clouds rush dark and wild
They fleck with shade our mountain heights
The same as long ago
And on the horizon rest at last
In looming masses piled
While moonbeams flash and fly so fast
We scarce can say they smiled.


Up with the birds

Haha, in yo face ni som klagar på att jag inte bloggar. Har snarare hamnat i någon slags bloggmani nu. Ganska osmooth att erkänna det men wattafack. jag vet att ni gillar mig ändå... Att jag dessutom tävlar med mig själv om hur länge jag kan hålla mig borta från facebook (uppe i tre dagar nu) ger mig ännu fler anledningar till att blogga om mitt ohsåintressanta liv!

Jag hade matteprov igår... Seriöst, jag är kär i matte. Så himla underbart när allt är logiskt och går ihop och man bara sitter där med de rätta svaren, och high-fivear sitt trettonåriga jag trough the spaces, minns hur man satt och grät över matteboken och fick ig på första provet. och nu ba yäääääääääääääääää!!

Efter skolan mötte jag upp min allrakäraste Sylvia och spenderade efermiddagen med henne. Vi pratade om allt som behövde pratas om (ungefär lika mycket som en promenad från t-centan till gamla stan till söder, en tunnelbanefärd till odengatan och några timmar på Ritorno), shoppade inför hennes Budapestresa, släpade hennes tunga resväska uppförnerför trappor, köpte jellybeans på English Shop och slängde ut dem över hela staden, tittade på fransktalande hipsters och pratade om allt vi skulle göra när vi fyller arton. jag älskar dig, hjärta.
nu är hon on her way to Ungern och jag peppar över avklarade prov och ett awesome lov. Skall mest återse kära vänner, hälsa på mitt älskade hatade Gotland, titta på vackra filmer, söka sommarjobb, träna och älska våren som dyker upp i alla hörn nu. Våren, allt är så mycket lättare då.

oh well, nu skall jag... göra te kanske jag skall göra. Ja. Hejdåååååååå!!

p.s är det bara jag som är helt superroyaliserad nu bara för att viktoria fått en bebis? måste vara modershormonerna som går igång eller något. Prinsessan Estelle som föddes samtidigt som våren. Jag dör av sweetness!

courir courant couru je cours

såhär ser jag ut när jag hatar franska verb



och tar självmord



uh.



och varför pluggar jag franskaverb när jag har matteprov imorgon?? livets frågor är lika invecklade som det franska språket... merdeeeeeeee

Title track is missing

Kollapsar och smälter ner i sängen som en ångesthög bland för fluffiga eller för platta kuddar. rött ljus i rummet och gula vajande lyktor utanför och utmattningsflimmer på ögonen. jag hatar mina höga krav. de blir som skyskrapor som rämnar över mig. någonting försöker jag bygga upp, men stenarna passar inte.  jag vill uträtta något men sitter bara här och tar in kunskap som ett jävla såll.
när börjar livet, när kan man klippa sönder matteboken till små konfettiflingor och dansa dansa hela natten istället för att andas tyst timmarna igenom?
när blir man vuxen förståndig och fri?
när kan man färdas med ljusets hastighet?
när är kunskap verkligen makt, vavavava? NÄR?
och sen när var det tillåtet att ha tre jävla prov samtidigt?



typ såhär


ett kort med en vy.



Jag fick brev från Lukas idag. Ett vackert vykort av trä, hela vägen från Nya Zeeland. "Det vykortigaste vykortet av alla vykort" som han skrev.  han säger att han har det nice, gnuggar näsan med maorier och tänker skadeglatt på kylan i sverige.

jag lägger kortet på skrivbordet och längtar ännu mer bort eller till sommaren - ja, till sommaren - men tänker inte närmare på det just nu, för då blir jag för rastlös.. Släcker lampan och tittar på allt det vita vindlande utanför fönstret och undrar om det inte är här jag hör hemma trots allt.
Det kanske är så, det vet jag ju inte säkert. Snöstormar skymmer min sikt nästan jämt nuförti'n.
Nu skall jag somna och drömma vackra intressanta drömmar för att sedan vakna och ha prov på alla tusen ord i Goodnight Mr Tom.

'Ere Motherin' lark - ta hand om någon
Mackintosh - Regnrock
Plimsolls - Gymnastikskor
baccy jar - tobaksburk


är ungefär allt jag kan.

Goodnight.

helgen i bilder




Laakso – Baby Close

there is a light that never goes out

Hej bloggen. Det har varit en Sällsam dag. Allt bara klaffade; jag höll engelskapresentation och pratade engelska utan för mycket fel, vi såg på det sista ur modsens livstrilogi och jag började uppskatta mitt liv sjukt mycket. jag dansade lite i korridoren för det behövdes (och det var längesen), jag skriksjöng Ch-ch-ch-ch-ch-cherry Bomb i ett tomt klassrum efter skolan. Jag åkte hem och sket i att plugga ♥

När det blivit mörkt och kallt tog jag en försenad pendel till fula Upplands Väsby för att möta världens vackraste där i en halvtimme. En snabbdejt i förortsgråheten för att vi är för unga och fattiga för att träffas som normala människor gör. Tänk att det kan vara så vackert att stå i ett stationshus och viska i varandras öron, sitta på världens fulaste bänk med honom som skydd mot kylan och viska klyschor som är så jävla sanna, stryka kinder och krypa in under jackor och ignorera pendeltåg efter pendeltåg tills kylan trots allt domnar ihjäl mina fötter och vi måste säga adjö. Att förvänta sig tårar på tåget hem men istället komma på sig själv med att bara le.
Att åka hem och fortsätta skita i plugget. Äta popcorn och läsa vackra böcker och drömma om.

Det har varit en fin dag idag. just idag. yä.


when she was just a girl she expected the world




Buss förtiotvå mot Karlbergs station, 16:57

Vilka bor i Stockholm?
Är det dem vars drömmar, lysande och vackra, har slagit in av outgrundliga anledningar?
Är det dem som rör sig med ljusets hastighet kring alla tunnelbanor, med väskor och ögon som glittrar och rymmer tusen hemligheter? dom man alltid tittar efter och tänker att de har nog utsikt över gamla myllrande gator från sina fönster, det måste de ju ha för deras ögon ser så erfarna ut, deras kläder smälter så perfekt in med vindraget från tågen som åker förbi, och de kan säkert namnen på alla gator och vägar.

Vilka liv lever bakom de buckliga artonhundratalsrutorna i Stockholm?
Jag önskar jag var en av dom. De som kanske hänger upp alla sina problem som vackra klänningar på morgonväggen och går hemifrån, nerför sin marmortrappa, helt utan sorg kanske. De som låter skrattet eka genom stadstullarnas väggar och vågar stirra folk i ögonen på riktigt.
Jag undrar varför. Jag undrar hur... Jag undrar när de faller ihop, om de lutar sig mot sina kakelugnar och gråter, om kvällarna?

Det känns som att jag känner er, ni okända i de vackra husen. Jag stirrar in i era oskyddade vardagsrum varje dag, som ett par förbipasserande ögon, en av alla tusen. Era lampor och ljuslyktor träffar mig i hjärtat och reflekteras upp i mina ögon. Det känns som om jag känner er, och i tanken inreder jag alla era rum och undrar om alla hus är gamla och vindlade vackra i Stockholm. Bet they are.

Vem är jag?
Jag är hon som åker tunnelbana och låtsas att hon hör hemma, här.
Som tar det ofrivilligaste tåget ut till Förorten medan leendet falnar för varje station
lite som den sista glöden i en av era kakelugnar, innan den försvinner ut ur skorstenen som meningslös rök i atmosfären


och jag är verkligen bara en liten förortsunge nu, som räknar vackra detaljer i fönsterrutorna, nästan halvt står upp på sätet och darrar av hänförelse inför alla välvda valv, glittrande lampor och perfekta interiörer som far förbi. I'm on a mission, på tvångsfärd bort från citys trånga gator och vackra människor, smärtsam och underbar tills jag kliver på märstatåget och säger farväl till den absurda verkligheten, hejdå hejdå för varje station och nästa: sollentuna. oj här skall jag av.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0