Det är väldans fint med lov trots allt.  Äntligen här på min ö alltså efter att ha överlevt en pendeltågsfärd genom sovjet-haninge och en båtresa där jag mest åt godis, kollade på 500 days of Summer och fick massa inspiration till varför kärleken är skit. det var fint. Och här i mitt alternativa universum känns problemen lika långt borta som Stockholm och civilisationen. Nu dricker jag äppelpajste, äter ännu mer godis och blir hög på socker och Siestapepp, ser dåliga actionfilmer med Richard Gere och kan faktiskt le åt alla känslor sen sist, som ändå bor kvar i väggarna lite. Typ som längtansfulla telefonsamtal på soffan, sömnleenden och nyårsförväntningar. Men det var då. Nu somnar jag i mitt röda rum med tända ljus till tonerna av det här



och det är också ett liv, faktiskt.