Jag vill inte ut, jag vill inte bort
Sluta, jag vill inte gå någon promenad,
och gråta iväg mina tårar mot asfalten eller
snöar det nu igen?
man vet ju aldrig med vårvärldens väderlek (det är lite som du och dina mulna moln)
Men sluta, jag vill inte gå,
jag vill stanna och somna och domna i ord och havstäcken
Komparera ögonblick. Låtsas att du ligger bakom efter någonstans och håller mig
ler i mig, ser in i mig
kysser mina nackhår ett efter ett och
sluta sluta sluta sluta jag vill inte skrika, jag vill stirra bort sorgen
sprätta upp min passform, låta ögonlocken målas tunga av din tillflykt
Inte gå någon jävla promenad
Som om det skulle göra mig vackrare och sorgen lite mindre ful?
Nej, då smälter jag hellre ihop med plastgolvet i en enda röra
Blir bottenlös och tyngdlös och få minnas från underperspektiv
hur det kändes att kännas
Somna under byrån med dammtäcket över huvudet, damm på varje cell och glansartat
blinka mig igenom timmarna
Det vill jag göra
Så sluta förstöra
Mina undergångstankar med nonsens om mirakelpromenader