Kollapsar och smälter ner i sängen som en ångesthög bland för fluffiga eller för platta kuddar. rött ljus i rummet och gula vajande lyktor utanför och utmattningsflimmer på ögonen. jag hatar mina höga krav. de blir som skyskrapor som rämnar över mig. någonting försöker jag bygga upp, men stenarna passar inte.  jag vill uträtta något men sitter bara här och tar in kunskap som ett jävla såll.
när börjar livet, när kan man klippa sönder matteboken till små konfettiflingor och dansa dansa hela natten istället för att andas tyst timmarna igenom?
när blir man vuxen förståndig och fri?
när kan man färdas med ljusets hastighet?
när är kunskap verkligen makt, vavavava? NÄR?
och sen när var det tillåtet att ha tre jävla prov samtidigt?



typ såhär