Min lägenhet är ett hav av tända ljus och kuddar och mitt i sitter vi och dricker te och läser i Cosmo om 50 brutalt ärliga killar som poserar med katter för det är tydligen sexigt (döm mig inte, jag köpte den bara för att Zooey var på omslaget ok) och jag fotograferar Astrid som fotograferar min bokhylla och Nouvelle Vague sjunger Ever Fallen In Love. Jag är Sylvias och Astrids alldeles egna femstjärnehotell, dit de åker efter att de varit och dansat järnet i Stockholm. Jag tycker faktiskt det är ganska mysigt att vakna mitt i natten och springa ner och låsa upp porten åt dem (för jag kommer ju aldrig ihåg koden lol), och sen somna igen medan de gör mackor i mitt kök. Helt ärligt, jag gillar’t. Bryr mig inte ens om det jobbiga faktum att mina artonåriga vänner måste ha kul utan mig i ungefär ett år till, jag mår ganska bra med mina tända ljus och svala lakan än så länge. Visst är jag galet pepp på att fylla arton, men jag tänker inte slösa bort hela mitt sjuttonde levnadsår på att längta efter det.

Det var i alla fall en fin dag, tillbringad på mitt köksgolv och i mitt rum med tekannor och ljus och två väldigt fina människor. Och ett stycke jävlig matte också... Fast nu fattar jag i alla fall pq – formeln

Enkelt visst??? ::DDD

när jag fattat formeln tillräckligt och kände ungefär såhär

 

åkte vi iväg till centralen och drack gratischailatte (det bästa som hänt mig) och sen tog de tåget iväg och jag gick hem igen och lyssnade på Serge och skriksjöng.

Nu kan jag inte skriva längre för vårt internet har tagit slut och jag har massa tusen viktigare saker att göra ju. Men basatt ni vet lever livet fint härborta på Reimers. Puss och kram