när man sitter tillbakalutad på två säten på bussen, mitt bland sina vänner.
tillexempel. med blicken fäst på vägen.
och jag bara försvinner bort från samtalet.... allt är så ihoptrasslat runt mig just nu.
förtroenden slösas på mig och jag vet inte vad jag skall göra av tankarna riktigt... jag önskar att jag kunde vända på alltihopa och bara göra allt rätt (någon som har en formel för det...?)
andras brist på glädje gör nästan att jag själv förlorar min.
(därför är det tur att jag har dig, svartklädda glädjeämne <3)

skall sluta prata i gåtor nu. förlåt.
annars så börjar det verkligen bli HÖST NU det har jag redan skrivit men men men! det är också ett av mina glädjeämnen.
skall nog gå en regnpromenad senare.
för visst, trots att det mesta är som en härva av knutar och sorg runt omkring den (för tillfället) lugna plats som är jag, så kan jag inte förneka, att ja, jag är lycklig
underbart jättekär och lycklig.

pusshej